Forskarporträtt - Mats E. Eriksson
av Anders Örtegren
Han är geologiprofessorn som skriver hårdrockslåtar om fossil och böcker om sedan länge utdöda supermodeller. Mats E. Eriksson kombinerar alla sina intressen i jobbet på geologiska institutionen i Lund.
– När jag var liten älskade jag naturen och musik och kanske framförallt skalbaggar. Jag brukar säga att jag älskar beetles – skalbaggar – och The Beatles och det är livslånga kärleksrelationer som bestått. Nu har jag den förmånen att jag kan kombinera båda i mitt populärvetenskapliga uttryck med utställningar, musik, böcker och föredrag. Mitt huvudsakliga uppdrag här på institutionen är ju att forska, undervisa och handleda vilket jag tycker är väldigt roligt.
Varför blev det just geologi?
– Jag var ganska säker på att jag skulle bli biolog, med tanke på småkrypen, men bananskalet gjorde att jag halkade in på geologi. När jag började läsa på universitetet var naturvetenskapligt basår små poängkurser i kemi, matematik, geologi och biologi och jag tyckte att geologikursen var så bra och intressant och biologikursen nog inte riktigt lika lockande. Grundkursen i paleontologi fick igång mig så pass att jag köpte kurslitteraturen, gick ner till en tatuerare och bad dem tatuera in en trilobit.
Du gick ut hårt?
– Ja, det kan man lugnt säga, skrattar Mats.
– Jag gick direkt från gymnasiet till universitetet och hoppade faktiskt av efter ett år och började jobba på Mejeriet, och musikföreningen Folk och Rock. Men sedan kom lusten tillbaka och den har nog inte avtagit. Nu undervisar jag på samma kurs som jag en gång hoppade av – och jag har ju det mest permanenta minnet av den paleontologikursen än någon annan i form av den där tatueringen.
– Sedan insåg jag ju att jag bland annat arbetar med skalbaggar och deras släktingar. Så på sätt och vis blev jag biolog, men mina forskningsobjekt är sedan länge döda och förstenade.
Småkryp alltså?
– Ja det är mikroskopiska fossil, flera hundra miljoner år gamla organismer och jag forskar om deras roll i ekosystemen som fanns då.
Var det självklart att du skulle bli forskare?
Ja det kändes självklart när jag skrev min magisteruppsats och det var en fantastisk tid som doktorand.
– Sedan åkte jag på postdoc till USA och kom tillbaka till lund och fick mer och mer undervisning, vilket blev roligare för varje dag. Idag tycker jag att det är en av de bästa bitarna med det här jobbet – kontakten med studenterna – det är ofantligt kul. Inte bara att lära ut kunskap och fakta. Att skapa intresse och lust att läsa de där kursböckerna och artiklarna, inspirationen att gå vidare, det är minst lika viktigt. Tack och lov verkar min insats uppskattad baserad på kursutvärderingarna. Studenterna verkar se att jag har en väldig passion och att det lyser igenom. Finare betyg än så kan man inte få.
En av anledningarna till att jag och många andra hamnade här, är numera avlidne läraren Sven Stridsberg – han var så där sprudlande, det är flera som kan vittna om det.
Har du några pedagogiska knep?
– Nej, men jag tramsar nog en del, ställer ut mig själv och mina tillkortakommanden för att höja taket för de gemensamma diskussionerna. Ibland kan jag ha med lite udda, bisarra eller roliga analogier och exempel så att det förhoppningsvis blir roligt och lättare att komma ihåg.
Vad händer efter grundutbildningen?
Mats menar att det finns två vägar efter en utbildning, hjärtats väg eller hjärnans väg.
– Jag valde hjärtats väg. Har man stor lust för något och blir bra på det är det en högre vinst i slutändan än om man bara väljer strategiskt. Det bästa vore en kombination, men det är inte alltid det går.
Geologi är ett praktiskt ämne, det handlar om processer som har format och fortsätter forma planeten?
– Det innebär ju att fältet är extremt brett, vi studerar allt från bergskedjebildningar, till mineral, sediment och fossil. Det innebär att vi, med kunskap om dåtiden, kan göra nutidsanalyser och framtida projektioner kring naturresurser – och hur vi ska/bör nyttja dessa på ett hållbart sätt.
– Paleontologin är en del av geologin. Viss kunskap om detta är helt nödvändigt som geolog, precis som viss kunskap om olika mineral och bergarter för att kunna tolka det vi ser – oavsett vilket spår du väljer, forskare eller konsult.
Är det lönt att nischa sig?
– Specialister inom geologi efterfrågas generellt inte idag, men våra studenter får med sig med en väldigt bred och gedigen utbildning som har delar från alla olika subdiscipliner – och våra studenter får jobb.
Hur var det nu med hårdrock och fotomodeller?
Den populärvetenskapliga verksamheten har gradvis vuxit fram som ett parallellt, viktigt spår i Mats E. Erikssons yrkesgärning.
– Jag har alltid varit intresserad av den tredje uppgiften och det tror jag är en bra egenskap för en lärare. Att hålla allmänna föredrag och skriva populärvetenskapligt ger en annan frihet än det ganska strikta akademiska formatet. Jag kan kombinera bland mina intressen, så det arbetet har varit ofantligt viktigt för mig som person. Kanske för att navigera i det akademiska systemet, att ha en ventil.
Hur har det påverkat dig i din akademiska roll?
– Det har hjälpt mig i min roll som lärare och som ren forskare när jag skriver mina artiklar. För ju mer jag tränar på att förmedla saker på ett intresseväckande sätt, att hitta en historia, desto bättre blir jag på att applicera det i forskningen. Dessutom har det på senare tid lönat sig rent monetärt eftersom jag har fått vissa stipendier bara på grund av den här verksamheten. Det är ju ett kvitto på att det här är bra, lustfyllt och viktigt.
Du tar den tredje uppgiften på allvar?
– Jag anser det vara vår skyldighet som statligt anställda forskare och lärare som har vår lön från skattemedel att nå ut utanför den innersta kretsen. Vi måste ge tillbaka till samhället. Dynamiken mellan akademin och samhället är så viktig och känslig – för förlorar vi tilltron från samhället då är vi ute på mycket hal is.
Text: Anders Örtegren