Historik

Lunds Geologiska Fältklubb, vanligen kallad Fältklubben eller LGF, är en klubb med anor. Den bildades 1892 av forskare på Geologiska institutionen i Lund. Initiativtagare och egentlig grundare var dåvarande docenten i geologi, Johan Christian Moberg (1854–1915). Fältklubbens ursprungliga stadgar av 1892 undertecknades – förutom av Moberg – av Hjalmar Möller, Carl Otto Segerberg och Karl A. Grönwall. Av dessa tre skulle endast Grönwall stanna inom den geologiska professionen, och under en lång följd av år (1918–1935) var han Fältklubbens ordförande – detta var en benämning och ett uppdrag som enligt de ursprungliga stadgarna normalt tillkom den äldste medlemmen i klubben.

Johan Christian Moberg utnämndes våren 1900 till professor i geologi och mineralogi vid Lunds universitet, och innehade detta ämbete fram till sin död 1915. Moberg var speciell såväl till sitt yttre som till sitt sätt, men var som lärare oerhört engagerande och uppoffrande. Flera av hans elever kom därför att göra sig ett namn inom geologin och de har även spelat en framträdande roll i Fältklubbens verksamhet. Bland dessa kan nämnas Assar Hadding (1886–1962), J. Ernhold Hede (1890–1977), Gustaf Troedsson (1891–1954) och Gunnar Ekström (1892–1961). Hadding invaldes redan 1906 i Fältklubben och blev dess genom åren kanske mest aktive ledamot. Han efterträdde Moberg som ledare (1911–1918) och verkade i samma egenskap under åren 1935–1940. Efter Hadding blev J. Ernhold Hede Fältklubbens ordförande i nära elva år. Under denna period inföll klubbens 50-årsjubileum (1942) och Hede planerade tillsammans med dåvarande sekreteraren och skattmästaren den fina jubileumsskrift som då utkom, trots krigs- och kristid. Högtidssammanträde hölls i Akademiska Föreningens Lilla sal. Även 100-årsjubiléet (1992) firades under särskilt festliga former, denna gång i Fågelsångs dansrotunda. Jubileumsskriften från 1992 innehåller intressanta tidsbilder och porträtt, och skildrar Fältklubben som den tedde sig under olika epoker.

Fältklubbens aktiviteter var från början klart definierade: att bereda sina medlemmar tillfälle till fältarbete och att bidra till ökad kännedom om Skånes, främst Lundatraktens, geologi. Redan från början inriktades undersökningarna på kambro-siluriska sediment i det då ännu obetydligt undersökta Fågelsångsområdet öster om Lund. Med entusiasm och frenesi fullföljdes denna ambition, och Fågelsångsdalen är därför idag ett nyckelområde för kambrisk och ordovicisk stratigrafi.

I de ursprungliga stadgarna från 1892 nämns inget om att klubbens program skulle omfatta föredrag vid sidan av exkursionsverksamheten. Ett längre föredrag utan direkt samband med klubbens fältarbeten hölls första gången 1903 då Moberg pratade om rödfärgning av siluriska bergarter. Efterhand breddades dock verksamheten till att omfatta geologins alla delar, och från 1917 och framåt har tyngdpunkten alltmer kommit att ligga på föredrag. Klubben avser dock alltjämt stimulera sina medlemmar till fältarbete och gör detta genom att dela ut stipendier för geologiska undersökningar. Under klubbens tidiga år hölls mötena i regel hemma hos någon av medlemmarna, men efter hand som medlemsantalet ökade, blev detta alltför betungande, och sedan 1908 har därför de flesta möten skett på Geologiska institutionen, vanligen med efterföljande middagsbjudning (eftersits).

Fram till förra sekelskiftet hade inte mer än 15 personer valts in i Fältklubben. Även under den första halvan av 1900-talet var klubben relativt sparsam med utseendet av nya ledamöter. Inval av nya medlemmar har därefter kontinuerligt accelererat och vid millennieskiftet invaldes Lunds Geologiska Fältklubbs 1000:e medlem. Den tidigare dominansen av lärare och forskare har också förändrats och studenterna överväger nu i antal. Denna förskjutning har emellertid inte inneburit att lärare och forskare vänt föreningen ryggen. Tvärtom, med ytterst få undantag är den undervisande personalen vid Geologiska institutionen medlemmar, och det är snarare studenternas ökade intresse för klubben som medfört den förändrade fördelningen. Samtidigt har fördelningen mellan män och kvinnor bland medlemmarna blivit avsevärt mer likställd. Relationerna mellan lärare och studenter idag är mycket otvungna, kanske i synnerhet under eftersitsarna, och Fältklubben har blivit ett populärt forum för allehanda geologiska diskussioner. Ett viktigt inslag i verksamheten är också de exkursioner som klubben genomför varje eller vartannat år till något geologiskt intressant område.